Nästa alla människor lever i en illusion om att grannens gräs alltid är grönare och att det utan pengar inte går att vara lycklig. En värld som är uppbyggd av ingen annan än oss själva och alla krav som omvärlden tynger oss med: den sociala median, skolan, ting och Framtiden med stort F.

En gång var jag i Gambia för att överlämna pennor och bollar till dem lyckligt lottade barnen som fick möjligheten till en utbildning av en kvinna vars nyfödda barn bara på ryggen. Lyckligt lottade barn som satt fyra stycken på en stol. Lyckligt lottade barn som fick vatten. Bokstavligt talat lyckliga barn med leendet på läpparna när dem spelade fotboll med en provisorisk fotboll i form av en ihopknögglad tröja. Aldrig har jag i Sverige sett ett så lyckligt barn som spelar fotboll med dem bästa skorna på en gräsplan. Varför?

Att inte ta allt för givet och uppskatta det man har är svårt tills något eller någon tas i från en. Inte förns då inser man att de flesta problemen i vardagen är värdsliga och att ens familj och den självvalda familjen, alltså vännerna, betyder väldigt mycket.

Kanske är det därför nutiden heter present på engelska, för att det är en present.